tisdag 31 maj 2016

Mina hjältar

Detta är mina hjältar - mot alla odds tog de sig till Åstorp idag för att försöka kvala till Childens Challenge i Falsterbo. Första kvalet nollade de och tog sig vidare till det andra men där räckte inte riktigt orken, de blev två nerslag. De kämpade som tusan tillsammans  - vilket team 💪🏻🌟 Till saken hör att i torsdags på Hoppträningen trillade Wille av vår unghäst under framridningen och blev trampad på foten så istället för Hoppträning blev det akuten o röntgen. Jag fick köra honom i rullstol för att han inte kunde stödja på foten. Läkarna dividerade om de skulle gipsa men som tur var fick den läkaren som inte tyckte att de skulle gipsa sista ordet😊 
Jag är så otroligt stolt över Wille som verkligen visat på fighting spirit 💪🏻 #trikem#saracenfeedthedifferent#annelundsgård#




söndag 8 maj 2016

Uppdatering

Nu är det mer eller mindre evigheter sedan jag var inne och skrev något här på bloggen. Frånvaron handlar mer om att jag inte funnit vare sig tid eller inspiration än att det inte hänt något.

På hästfronten rullar det just nu på som vanligt, träningar och tävlingar. Törs knappt yppa att alla hästarna just nu är pigga och krya. Småkillarna som inte är så små längre blir två år nu i maj och juni. De har är fortfarande hemma men kommer så fort vädret är stabil åka på sommarsemester (läs sommarbete) och bara njuta. Om de bara visste vad som väntar till hösten. Då är planen att de ska ridas in. Ska verkligen bli spännande och se hur det kommer att gå.

Jag har kommit igång skapligt med att rida Indra. Vi tar det fortfarande lugnt med henne, rider bara ca tre gånger i veckan. Därutöver går hon på bandet och longeras. Vill inte jobba henne för mycket från ryggen än. Wille har hoppat henne lite hemma och förra veckan åkte vi upp med henne till ridhuset/utebanan i Vollsjö och hopptränade med henne för Sofia. Bra miljöträning för henne. Visst märks det att hon är unghäst, en gröngöling men hon var duktig och även om hon är lite "ostabil" mellan hindren så visar hon tydligt att hoppa det både kan och vill hon. De blev mest småhinder men vi tar det så nätt både för henne och Willes skull. Det finns ingen anledning att forcera, det får helt enkelt ta den tid det tar.

Med Maggie så var vi iväg i mitten på april till Stävie och de debuterade 125 med ett nedslag. Wille fick lite hjärnsläpp och glömde för första gången ett hinder så det blev inget toppresultat men vad gör väl det. Som jag brukar säga, det handlar om att de ska skaffa sig rutin och erfarenhet. Tycker de var grymma och kämpade på som tusan tillsammans.

Samma dag som jag kom hem från min tjänsteresa till Lycksele åkte Wille, jag och Harry på meeting till Ljungby. Vi hade en supermysig helg med både bra och dåliga resultat. Tyvärr var de sämre resultaten i SM-kvalklassen så de har inte lyckats kvala än. Vi visste att det var en chansning att åka med tanke på att de inte hade kommit igång fullt ut efter Harrys långa tävlingsuppehåll under vintern. Åter igen så var det på intet sätt förgäves, vi har lite rutin på meeting så det var super på det sättet. Bra erfarenhet med andra ord.

Efter Ljungby har det varit lugnt för Harry på tävlingsfronten tills vi fick ett samtal från Flyinge Ryttarförening som undrade om Wille kunde tänka sig att byta klubb (på ponny) och vara med i deras elitlag. De saknade ett ekipage till sista omgången. Det ville han gärna så förra helgen bar det iväg till sista omgångens lagtävling i Ponnyallsvenskan  som gick av stapeln i Fjälkestad. En superfin tävlingsplats btw. Det började bra, de visade båda toppform och nollade förklassen (en LA nationell).
Ni kan ju bara gissa hur nervös jag var när de skulle in på banan för själva lagklassen, en nationell MsvB. De visade att de fortfarande var i toppform och satte sin första nolla i MsvB. Gissa om jag var stolt.

Nu i helgen som var har vi varit hästlediga och tillbringat Kristi himmelsfärdshelgen i Stockholm. Vi har verkligen haft en supermysig minisemester och vädret har visat sig från sin bästa sida och vår/sommarkänslorna har verkligen spirat.

torsdag 17 mars 2016

Tjänsteresa till Lycksele

Det är inte så ofta jag reser med jobbet men det händer. Har tillbringat några dagar den här veckan uppe i Lycksele på ett event som vi är med och arrangerar. Winter Ops Conference.

Detta är ett fantastiskt bra och trevligt äventyr både jobbmässigt och rent nöjesmässigt. Under onsdagen har vi inspirerats av intressanta talare från olika delar av vår bransch.

Idag har det varit en utomhusdag med både jobb och nöje. På nöjeskontot stod hundspann och skotersafari vilka båda föll mig mer än väl i smaken. Skoter har jag kört tidigare även om det var många år sedan.




Hundspann däremot var en helt ny upplevelse. Det var en häftigt äventyr och jag kan varmt rekommendera er att prova om ni någon gång ges möjligheten. Det var en konstig blandning av fartfyllt, häftigt och fridfullt på en och samma gång.





Nedan är min kollega i fullgång med att demonstrera några av våra produkter live på flygplatsen i Lycksele. Kul för mig som inte varit med så länge att få se produkterna live på just en flygplats. 





Har såklart rekat hur det är på hästfronten i Lycksele, när jag var ute och tog en promenad hittade jag både ridskolan och ridklubben. Dessutom hade de förmånen att vara grannar med distriktsveterinärerna, inte så dåligt.








Ni kan ju bara gissa om jag gett min kära man strikta order om att filma mycket från kvällens hoppträning. Känns konstigt att Wille ska på hoppträning utan att jag är med och tittar. Längtar redan tills de skickar filmerna. Haha, något litet fel är det nog ;-)


Ikväll väntar en bankett och sedan går planet hem tidigt i morgonbitti, sådär 06,20 för att vara exakt. När jag väl är hemma väntar ompackning av väskan och seden bär det av mot Ljungby och SM-kval med Wille och Harry. Återkommer med rapport om hur det gått, håll gärna tummarna för dem!

söndag 13 mars 2016

En trevlig tävlingshelg

Swisch så har helgen blåst förbi......lika kvickt som vanligt. Känns som vi knappt varit hemma, det har varit tävling både lördag och söndag.

Jag är barnsligt förtjust i att vara iväg på tävling, gillar att träffa en massa människor som vi normalt inte träffar annars. Tycker det är mysigt/trevligt att snacka och i bästa fall ta en fika ihop. För min del är jag gärna iväg på tävling varje helg...

I lördags tog jag mig i kragen och red Indra innan det var dags att åka till Vellinge för tävling med Maggie. Har inte ridit henne sedan hon kom hem igen. Hon var duktig och fick mig att ändra min plan något. Vi har varit inne på att Wille ska ha henne som "sin" men det blir nog mer så att jag kommer ha henne som "min" häst ett tag framöver så får Wille hålla tillgodo med att hoppa henne. Hur som helst så är inget ristat i sten och planen kan komma att ändras igen.





Wille och Maggie gjorde en helt ok runda i 110 med ett ner. Den andra rundan i 120 var en superrunda men Wille valde att ta sista distansen på 5 galoppsprång istället för på 6 vilket blev lite för långt och Maggie räckte inte riktigt fram så en bom föll på sista hindret. Ibland håller en sådan chansning och ibland inte. Tycker Wille är tuff som vågar chansa lite och samla på sig erfarenhet. Är dessutom mer än glad över att han i ett sådant läge inte lägger något skugga alls på Maggie utan att han är supernöjd med hennes insats. Det gör mig både som mamma och hästägare glad och stolt. 





Idag var det Harrys tur, han fick gå två klasser i Trolleholm. En LB+ och en LA. Han visade att han är i toppform och de tog en andraplacering i båda klasserna. Oj så glada och tacksamma vi blev både Wille och jag. Så härligt att han är på G igen efter behandlingar och det långa uppehållet. Dessutom kommer vi åka till Ljungby nästa helg med ett gott självförtroende. GÖTT!












Söndagseftermiddagen ägnade vi utöver att fixa stallet och en massa andra måsten till att löshoppa Indra och småkillarna. Indra var busig som sjutton och hoppade lika lekande lätt som alltid. Det går inte annat än att få ett stort leende på läpparna när man ser henne.




Killarna var duktiga för att vara första gången, båda hoppade fint men Calvados (dressyrhästen) var något mer framåt och modigare än Zlatan (hopphästen). Förhoppningsvis ger övning färdighet. ....to be continued som det sägs.

Hopps att ni alla haft en bra helg med det ni fyllt den med, nu väntar en ny fullspäckad vecka! 



torsdag 10 mars 2016

Kry ryttare = hoppträning

Som tur var har Wille piggnat på sig så "vi" kom iväg till kvällens hoppträning.

Det är så roligt att se Harry på hoppträningarna. Han är verkligen laddad till tusen och far fram som en kanonkula. Energin är det inget fel på ;-)

Maggie var också positiv och laddad när det var hennes tur. Kanske en aning spänd men hon gjorde ändå ett bra jobb. 

Alltid skönt att ha bra träningar i ryggen inför tävling. På lördag är det Maggies tur i Vellinge och på söndag är det dags för Harry i Trolleholm. 








onsdag 9 mars 2016

Wille krasslig igen 😞

Det är nästan så att jag tror att stackars Wille är oturs förföljd när det kommer till sjukdommar. Stackarn, idag fick jag hämta honom tidigare i skolan för att han var dålig. Han däckade på soffan direkt när han kom hem.

Jaha, då hade jag helt plötsligt tre hästar att motionera. Som tur var så var vår stallhjälp Anna gullig och hjälpte mig. Hon red Indra och jag Maggie, vi tog en sväng ner till grannens travbana. Lyxigt att kunna börja rida där igen nu när det är ljust lite längre på kvällarna. 

Indra var riktigt duktig och skötsam idag till skillnad från förra gången hon var nere på travbanan. Tror det gjorde susen att hon fick sällskap av Maggie. 


På väg hemåt igen från ett lyckat ridpass

Maggie kändes nöjd med dagens äventyr, hon var ovanligt lugn och avslappnad redan från början. 

Harry fick ett "joggingpass" på travbanan. Dock har han och jag något skilda åsikter om i vilket tempo jogging ska ske. Min tanke är lugnt tempo med aningens vila i steget. Harry däremot föredrar fullt ös från början till slut. 


Suddig bild på världens sötaste små öron. Svårt att fota när det börjar bli mörkt och hästen springer fooort. 

Snälla söta rara, hjälp mig att hålla tummarna för att Wille kryar på sig snabbt så att vi inte måste avboka helgens tävlingar igen som sist. 

söndag 6 mars 2016

Hej då Freddan!

Nämnde i ett tidigare inlägg att jag bestämt mig för att lämna tillbaka Freddan och idag kom hans ägare och hämtade honom. 

Det Kommer att bli tomt utan honom i stallet men jag känner ändå att det är rätt beslut för mig.

Han är en supertrevlig liten häst och jag hoppas att han kommer göra sin nya ryttare lycklig. 





Tack snälla Josefin för förtroendet att jag fick låna honom!

fredag 4 mars 2016

Vila i frid

- Tack för allt du gav, luften känns så sval.

Det var typiskt en så ordharang som pappa slängde sig med i tid och otid. Har ingen aning om vart han har fått det ifrån och mest troligt är det nog inte så originalet löd. Men vad gör väl det och nu när han är borta så är luften sval så lite rätt hade han allt kära pappa. 

Idag har det varit en av de tyngsta dagarna i mitt liv. Vi har tagit farväl av pappa. 

Vila i frid älskade pappa, tomrummet du lämnar är oändligt. 







tisdag 23 februari 2016

Livet går vidare

En dryg vecka har gått sedan pappa dog. Känslorna far runt som en virvelvind i kroppen. Sorgen blandas med förtröstan. Det är nog bara att försöka acceptera att det kommer vara så ett tag framöver.

Umgänge med hästar är ett suveränt läkemedel för en tilltygad själ..........I tisdags bjöds vi på ett helt fantastikt väder. Wille och jag passade på att rida ut en sväng till skogen. Så himla mysigt.





I onsdags fyllde vårt älskade lilla barnbarn Edith 1 år. Helt galet vad fort tiden går........nyss en liten bäbis, nu ett litet barn. 




I fredags efter jobbet åkte jag och min kära man till Åhus, på deras gästis njöt vi av en fantastisk trerätters middag, övernattning och en underbar frukost. Mysigt och skönt att komma iväg. 






Menyn för kvällen

Förrätt: Torskkind/ Örtemulsion/ Crudités på vinterrovor 
Varmrätt: Ankbröst / Ankkrokett / Äpple- & jordärtskockskompott/Potatispuré /Anksky
Dessert: Rödbet- & Lakritssorbet / Lakritspannacotta  / Maräng



Helgen i övrigt rusade förbi som vanligt, vi hade inga tävlingar utan nöjet var Ediths 1 års kalas med tjocka släkten på lördagskvällen. 

Tyvärr så har Wille blivit sjuk igen, så himla typiskt nu när det är sportlov och allt. Men hur är det nu man säger, den enes olycka den andres lycka. Jag fick förmånen att rida finaste Maggie. Hon gjorde mig som vanligt så lycklig, älskar att rida henne. 









måndag 15 februari 2016

Farväl älskade pappa!

Det vi väntat på och trott att vi förberett oss för har nu hänt...idag fick himlen ytterligare en stjärna. 

Vi var hos honom och höll hans hand, smekte hans kind när han sakta gled ifrån oss. 

Allt var lugnt och stilla, så fint, så värdigt men samtidigt så overkligt. 





Detta har vi väntat på men nu när det hänt är det så fruktansvärt surrealistiskt, så definitivt och så oåterkalleligt. Det går inte att backa bandet. Nu finns han inte mer och jag saknar honom så att det skär genom hela kroppen.




Försöker känna tacksamhet, tacksamhet för att han inte plågas, tacksamhet för all den tid vi fått tillsammans, tacksamhet att fått haft just min pappa som pappa. Försöker känna tacksamhet för allt det fina jag har i mitt liv men just nu har allt stannat upp och ett stort tomrum har infunnit sig. 

Just nu har sorgen och förtvivlan övertaget



Sista bilden på pappa och mig..., den är tagen den 26 januari 2016

söndag 14 februari 2016

Det rullar på i något sorts vakuum

Väntan håller på att ta kål på mig......allt är som vanligt men ändå inte.

Tävlingen i lördags i Skabersjö vart ingen succé för Wille o Maggies del men så är det nog för de flesta tävlingsryttare, det går upp och ner. 

Vi vaknade till snö, vips så var vintern tillbaka. Vart lite smått överraskad. När vi nästan var framme i Skabersjö ringer mobilen. Det var våra tävlingskompisar som var en bit före oss. 

-Det är snorhalt i Torup, kör en annan väg vi ligger i diket. 

Kröp nästan fram sista biten men vi hann i tid. Även om det ur tävlingsperspektiv gick sådär + våra vänners missöde på vägen så hade vi en lång men väldigt trevlig dag. Skönt att tänka på något annat än pappas förestående död.



Väl hemma och när stallet var fixat blev det tid för Indra som hade longering på sitt schema. Tack och lov så funkade det att vara på ridbanan.




I dag skulle Wille markarbeta med Harry. Sällskapade dem och red Freddan. Maggie fick som vanligt dagen efter tävling gå på bandet.



Var ner en sväng och hälsade på pappa och Marie. Han sov mer eller mindre hela tiden vi var där. Fick iaf ett litet leende när jag sa hejdå innan vi åkte hem.



 Hoppas ni alla haft en fin och kärleksfull alla hjärtans dag och tagit hand om er själva och varandra!


torsdag 11 februari 2016

I väntan på döden pågår livet

Just nu kretsar det mesta i mitt liv kring att vänta på döden. Ett surrealistiskt tillstånd, svårt att greppa. Mitt i allt så finns det så mycket glädje. Det är svårt att känna en balans och det dränerar mig på energi. Känner mig mer ofokuserad och vimsigare än vanligt..........




Det har löst sig för oss med stallhjälp. Hon har varit hos oss i två veckor nu och det känns väldigt bra. Hon är duktig med hästarna. Det underlättar nu när jag dessutom gått upp i arbetstid. Det håller mitt inre lugnt när jag vet att hästarna kommer in i rimlig tid och inte behöver så ute till sent på kvällen nu när vädret är mindre smickrande. Vem vill vara ute mer än nödvändigt i regn och snålblåst?!

På hästfronten rullar det på, med Indra är fokus att försöka få henne att acceptera att gå på skrittbandet. Maggie är igång för fullt och till helgen är det tävling igen. Kvällens hoppträning gick bra, Wille kände sig nöjd och laddad inför tävlingen.

Jag har bestämt mig för att lämna tillbaka Freddan. Inser att han är för mycket projekt-häst för mig. Det var inte vad jag var ute efter när jag ville låna häst från början. Jag ville ha en häst som jag kan hoppträna med och komma ut på lite tävling med, inget avancerat alls men ändå några lättare klasser.
Något som just nu tyvärr känns långt bort med Freddan.

Jag får istället hålla till godo med vår egen projekthäst, Indra och rida lite då och då på Maggie. Min tur att hoppa och tävla kommer nog så småningom.

Kvällens höjdpunkt var att det äntligen var dags för Harry att vara med på hoppträning. Gisses vilken glad och framför allt laddad ponny. Han for fram som ett yrväder och flög över hindren. Givetvis fick han varken hoppa högt eller mycket, det gäller att komma igång lugnt och försiktigt. Hur som helst så gjorde vår lilla kung Harry min kväll och Willes också för den delen. Som Wille längtat efter detta.







Mitt i sorgen, med tårarna strilades ner för kinderna försöker jag njuta av livet, av allt det fina och underbara jag har i mitt liv.



onsdag 10 februari 2016

FUCK CANCER

Livet är upp och ner, just nu känns det som att det mest liknar en känslomässig berg- och dalbana.

Vädret är skit rent ut sagt, snålblåst och ösregn. Ingen bra kombo. Dåligt väder bättrar inte på humöret.


Pappa har blivit sämre, det är sjukt jobbigt att se någon fullständigt bli dränerad på livet. Att se hur det bit för bit lämnar en sargad kropp till sitt öde. Se hur orken tynar bort, se på när det blir mindre och mindre kvar.

Paniken är ett faktum - min pappa  håller sakta men säkert på att försvinna från mig.....kampen mot cancern är allt annat än jämn. Den har ett starkt övertag.






Jag är trött, sover dåligt, är allmänt vimsig och disträ. Jag har med andra ord svårt att hålla ihop mitt liv just nu ........kämpar för att hålla humöret uppe och orka med. Samtidigt finns det så mycket att glädjas åt.


söndag 31 januari 2016

Indra hemma igen

I går morse åkte jag och hämta hem Indra. Så mysigt att få hem henne. Hon var dessutom jätteduktig och gick direkt upp i släpet. Skönt, sånt gillas.

Efter veterinärbesöket i onsdags med Indra tog vi gemensamt beslutet att Indra ska komma hem igen. Något som verkligen ger blandade känslor. Som sagt, härligt att ha henne hemma igen men så tråkigt att hon inte är bra. Hon är behandlad och ska nu under en period jobbas från marken och inte ridas alls. Hoppas hoppas att vi kan "få ordning" på henne. Är absolut inte redo att ge upp.

En stor del av gårdagen gick åt till att fixa iordning i stallet. Stallet var redan fullt innan Indra kom hem så vi behövde fixa en till box. Den stora boxen delades av så var saken löst. Det låter busenkelt att bara sätta upp en mellanvägg....men det tar klart längre tid än man tror (iaf för oss). 

Lösningen blev två skenor och sedan fylla dessa med plankor. 


Indra och Prinsen bekantar sig


Mor och son, undrar om de känner igen varandra?


Idag var första dagen som Wille både var sugen på och hade ork sedan han blev sjuk för nästan två veckor sedan att rida mer än bara ett kort pass. Veckan som gått har hästarna haft det lite lugnare men nu är vi förhoppningsvis igång igen. 

Först hoppade Wille Freddan hemma. Som vanligt gick det superbra när det bara var Freddan och inga andra hästar och dessutom på hemma plan. På torsdag är planen att ta med honom på hoppträning igen och hoppas då att det går bättre än sist. Då var det rena katastrofen så det kan knappas gå mycket sämre. 

Sedan var det Harry och Maggies tur. Lyckliga mig som fick rida Maggie, hon gör mig så lycklig varje gång jag rider henne. Hon är så härlig, en massa positiv energi och massor av arbetsvilja. Harry var supertaggad och när Wille tog en "liten" galopp brallade han till och kickade bakut så att det stod härliga till. Sann glädje från hans sida att han äntligen får komma igång lite mer, inte bara skritt och trav. 


Tyvärr lyckades vi pricka in att rida mitt i ösregnet, så typiskt.



Indra fick komma ut en sväng på ridbanan, först lösgalopp och sedan lekte vi följa John. Kul tyckte Indra.

Wille och Edith hade lite kvällsmys innan läggdags. 

Hoppas att ni alla haft en härlig helg! 

Nu ser vi fram mot en ny vecka med nya utmaningar och med förhoppningsvis lite mer energi än den här gångna veckan för vår del. Nu börjar vi tröttna på att inte känna oss helt krya. Vill vara pigg och glad inte hängig och krasslig.








torsdag 28 januari 2016

Familjens sista fjortis

Idag är det ingen vanlig dag för det är Willes födelsedag. Kan inte låta bli att att tjata om hur galet fort tiden går.

Wille har varit familjens minsting, lillplutten...ALLTID. Visst är han fortfarande minstingen men sannerligen inte särskilt liten längre. Nä nu har vi en äkta fjortis hemma. 

Hans önskan var att tillbringa kvällen med "biff & bowling". Bästa haket för det i vår omgivning är Hörby bowling. 

Så efter jobb, stall- & hästfix styrde vi kosan mot Hörby. Efter bowlingen avnjöt vi de absolut godaste hamburgare vi någonsin ätit. Kan varmt rekomendera dem. Är ni någonsin i krokarna tveka inte att svänga inom bowlingen och njut av dessa läckerbitar.


Edith hejade på