tisdag 29 december 2015

Happy happy - jag har äntligen ridit för tränare igen

Med tanke på att det är jullov så passade vi på att hoppträna på eftermiddagen idag. Jag var iväg till Kristianstad på förmiddagen för att prova mitt livs första akupunkturbehandling. Förhoppningen är att det ska hjälpa till att lindra min kroniska värk i nacke, axlar och övre delen av ryggen. Hoppas verkligen att det kommer vara da'shit.

Först ut var Wille med St Malo, ett sto f 2004  e Santa Cruz som han fått förtroendet att rida av Sofia och hennes familj. Malo älskar att hoppa precis som Wille men hon är inte en helt lättriden häst. Stark, het och som grädde på moset inte helt lätt att svänga åt höger. Men shit vilken härlig häst. Hon har en underbar inställning och hoppar så in i baljan.

Känner mig så stolt över Wille, samtidigt är jag också väldigt imponerad av hur han sitter upp och hoppar henne och får det att se så lätt ut. Kan inte låta bli att känna en viss uns av avundsjuka, vill också lita mer på min känsla och inte göra det mer komplicerat än det är.



Wille Malo och Sofia








Minns inte när jag red för tränare senast, tror det var någon gång i somras innan vi bestämde att Wille skulle ta över Maggie. Hur som helst, idag var det äntligen tid för mig och min nya lilla prins att träna för instruktör och inte vilken instruktör som helst utan bästa Sofia såklart.

Eftersom han inte är fullt igång än så blev det inget tufft pass. Skönt för mig som är ringrostig, jag blev duktigt svettig av det lilla vi gjorde. Puh, jag har lite att jobba med när det kommer till konditionen.

Wille värmde upp Maggie samtidigt som jag hoppade några små skutt. Skulle ljuga om jag sa att jag tyckte att det gick bra. Det var vingligt och Freddan var helt klart tveksam. Gissar att jag får lägga det på mitt konto och inte på honom, piloten får skärpa till sig helt enkelt. Det gäller ju att se till det positiva och i detta fallet känner jag mig trots allt nöjd över att jag var fast besluten. Vi skulle över hindren till varje pris. Nu gäller det bara att öva och öva ännu mer så ska det nog bli bra.





För Wille och Maggie gick det bra som vanligt. Maggie var pigg och hoppade som tusan. Det enda smolket i bägaren var att hon i trekombinationer blir lite tveksam på framför allt det tredje hindret. Av någon anledning så har hon lite sämre självförtroende just i trekombinationer. Hon blir spänd och ofokuserad. Så detta är något de kommer lägga mycket tid på att öva på framöver. Vi vill såklart att Maggie ska känna sig trygg i de situationer hon sätst i på tävling. Svårigheter ska bemästras under träning och inte på tävling.  

måndag 28 december 2015

Framsteg

Helt galet och aningens pinsamt men jag har jordens träningsvärk insida lår idag efter att ha ridit två hästar igår. Planerade om aningens till min favör i hästarnas schema för dagen. Både Maggie och Freddan fick ett longeringspass med pessoaselen.

Båda jobbade på sådär bra så att jag omedvetet fick ett larvigt påklistrat leende från öra till öra. I synnerhet Freddan har gjort stora framsteg och har nu lärt sig vad som förväntas av honom vid longering. Idag var första gången som han riktigt avslappnat galopperade på flera varv i båda varven.

Märks tydligt att han nu vet vad det handlar om. Så roligt när hästarna gör framsteg. Det gör att det känns betydligt mindre motigt att stå ute på ridbanan en kall och mörk kväll.








söndag 27 december 2015

Julen över för den här gången

Åh, jag har verkligen blandade känslor kring det här med julen. Tycker att det är en mysig högtid, lite ledigt, god mat och umgänge med nära och kära............MEN jag saknar tiden med hästarna. När huset är fullt av gäster förväntas det social samvaro vilket exkluderar tid för hästarna. Visst tycker jag om att hänga med min familj, barn och barnbarn och i synnerhet de som bor långväga bort och som vi tyvärr träffar allt för sällan.

Julafton firades med hela familjen hemma hos pappa och hans sambo. Supermysigt som vanligt och såklart en massa god mat, fina klappar och mys med familjens yngsta små medlemmar.


Wille på väg in från stallet för att byta om inför julfirandet



Agnes Wille Edit Vincent och Theodor myser i soffan


Edith och Jocke 


Hm tänk om man hade kunnat klona sig, vill ju samtidigt så himla gärna hinna ägna mig lite extra åt hästarna när jag är ledig. Inte en helt lätt ekvation att få ihop. Nåja, färdig gnällt om mitt lilla i-landsproblem. Idag åkte alla gästerna hem och jag fick tid till hästarna.

Wille skulle rida sin "låne-häst" uppe i ridhuset så då passade jag på att ta med mig Maggie. Det kändes att hon haft två dagars vila och gått på bandet ett par dagar istället för att ridas. Trots att hon varit i ridhuset många gånger var hon aningens stissig och det tog ett tag innan hon kunde fokusera på att jag satt på hennes rygg och dessutom ville att hon skulle jobba. Lilla sötnöten, inte så lätt alla gånger att vara häst. Älskar henne i alla lägen och njöt i fulla drag av att rida henne.






När vi var klara med första vändan uppe i ridhuset och stallet var fixat hemma lastade jag Freddan och åkte upp till ridhuset ytterligare en sväng. Wille tog ner Harry på bandet men i morgon ska han äntligen få komma igång med lite lättare ridning. Så tråkigt och jobbigt att finaste Harry inte är

Lilla Freddan, han är en sån söt liten kompis. Det funkar mycket bättre att åka iväg med honom själv än när han har någon kompis med sig, han är mycket lugnare då så det kändes skönt att det ekade tomt i ridhuset när vi kom dit.




Även om han är ganska grön i sin utbildning så är han riktigt trevlig att rida, mjuk och lättsam i sin yvighet. Helt klart min typ av häst, ingen man behöver jobba ihjäl sig för att rida, han är sådär lagom framåt. I travarbetet jobbar han på bra nu men i galoppen har vi mycket att jobba med. I dagsläget går han fortfarande bara korta lättare pass men jag har lagt in lite mer galopp nu. Längtar tills vi är lite mer igång med förhoppning om att vi ska bli ett bra team Freddan och jag.

Hoppas att ni alla haft en underbar jul på alla sätt och vis!


söndag 20 december 2015

Fjärde advent

Likt de flesta andra tycker jag också att tiden svischar förbi. Julkänslan lyser med sin frånvaro och det känns helt overkligt att det redan är fjärde advent. Julafton om fyra dagar och jag är allt annat än redo men bäst av allt är att det kommer bli julafton vare sig jag är redo eller inte och tur är väl det. 




Vi "Firade" dagen med en brunch hemma hos Edith och kompani. Hon gillade våfflorna precis som sin mormor och resten av gänget. Brunch är klart underskattat i vår familj, något vi borde bli bättre på för det är både gott och mysigt.




Det gäller att fokusera ;-)


Idag testade vi att hoppa några små skutt med Freddan. Tog hjälp av stallets bästa hoppryttare till uppgiften. Något både han och hästen fixade galant. Känns som om det finns hopp om det ;-)


Nöjt ekipage efter avslutat hopp-pass



Fick mig ett ridpass jag också, med Maggie. Gjorde något jag tidigare sagt att jag inte skulle göra. Kunde inte låta bli helt enkelt, blev så sugen efter att Wiile hoppat några skutt med Freddan. Japp jag tog några ytte-pytte små skutt med Maggie. Så otroligt roligt. Blev allendes varm i hjärtat.

Hoppas att ni alla haft en trevlig helg och känner er mer redo för julen än vad jag själv gör!

torsdag 17 december 2015

Hoppträning & en stimmig lillkille

Att följa med upp till ridhuset när Wille skulle ha hoppträning blev lite av ett äventyr för Freddans del. Han blir lite lätt upprörd skulle man kunna säga när han ska lämna sin kompis eller blir lämnad för den delen också. Något vi får träna på framöver.

Jag vill att han ska få följa med på så mycket som möjligt för att vänja sig. Det gäller att inte glömma bort att han inte är en så rutinerad "ridhäst" utan en fd galoppör. I vissa avseenden är det nästan som att ha en unghäst som ska vänjas vid en massa saker som en ridhäst ska känna till och kunna. Tur för mig att han är snäll och lättsam även om han kan bli lite väl stimmig ibland.

Hur som helst så passade det bra att han fick hänga med upp till ridhuset ikväll när Wille skulle ha hoppträning eftersom inte Harry skulle med. Apropå Harry ja, Wille har inte hoppat med honom sedan tävlingen i Flyinge när han visade med all tydlighet att något inte stämde.

Igår var det äntligen dags för veterinärbesöket vi så länge väntat på. Mycket riktigt visade det sig att Harry inte var helt ok. Skönt på sätt och vis att det faktiskt var något som inte stämde, det förklarar hans beteende i Flyinge och Willes magkänsla stämde. Harry var sig inte lik och det var något han ville säga, sa Wille efter deras runda och uppenbarligen var det så. Nu har han blivit behandlad och ska promeneras för hand i tre dagar sedan bandet i fyra dagar innan Wille kan börja rida honom lite lätt igen fram tills återbesöket hos veterinären. Snälla gulliga hjälp oss och håll tummarna för att han ska bli bra och vara fit for fight snart igen.

Åter till kvällens hoppträning och äventyr. Freddan tyckte inte om idén att lämna Maggie kvar i släpet och själv hänga med in i ridhuset. Tidigare när vi varit där har han haft henne med sig och varit förhållandevis lugn. Ikväll var han betydligt stimigare och  jag fick leda honom en stund innan jag kunde tränsa och därefter hoppa upp och rida.

Ridningen i sig gick rätt så bra och vi utökade jobbet lite grann idag och la även in lite galopp. Han är inte fullt så avslappnad i galoppen än som han är i traven men förhoppningsvis ger övning färdighet.

Medans jag red Freddan hade Wille förmånen att få låna en häst att hoppträna med för att hålla igång hoppningen nu när han inte hoppar med Harry. Det är en pigg och framåt häst som älskar att hoppa. Het och inte så särskilt lättriden så det blev en tuff utmaning för Wille. Beundrar hans mod att hoppa upp på en stor pigg och svårreglerad häst och genomföra en hoppträning.





När Wille tränat klart med lånehästen och jag var klar med Freddan var det dags för Maggie att hoppträna. Numera hopptränar Wille och Maggie tillsammans med Fanny och Dudde. Kul för dem att träna tillsammans med tanke på att de kommer hänga på mer eller mindre samma tävlingar nästa år.

Freddan blev lätt upprörd över att jag direkt när jag lastat in honom i släpet tog ut Maggie. Det bankande, dukade och slogs rejält där inifrån och det var inte utan att jag funderade över i vilket skick han och släpet skulle komma hem i. Som tur var så lugnade han ner sig ganska snabbt. Som sagt, vi har lite att träna på Freddan och jag.

Att Maggie varit krassig förra veckan märkes inget a i kväll. Hon var pigg, alert och superfin. Hoppade som sjutton. Åh vad det känns skönt!



tisdag 15 december 2015

Personligt rekord

Happy days!

Jag har ridit två hästar, två dagar i rad nu. Vilken lycka!!

I måndags red jag först Freddan hemma på ridbanan. Eftersom han är under igångsättning blir det bara korta lätta pass men i alla fall. Så skoj att vi äntligen är på gång, min lilla prins och jag.


Söta lilla Freddan 

Därefter bar det av upp till ridhuset med Maggie och Harry. Ja och Ellie hängde också med såklart, hon är vår bästa henk-vovve och dessutom brukar hon vara ganska skötsam när hon följer med.

Harry var piggare än Tarzan så Wille fick jobba hårt med att försöka få honom att tagga ner. Maggie var brunstig och hade full fokus på att hålla koll på toppen-hunken Dudde. Det blev mao inte ett av våra bättre ridpass Maggie och jag haft men vad gör väl det när jag både hade förmånen att få rida prinessan och att vi dessutom hade en supertrevlig rid-date uppe i ridhuset tillsammans med Fanny och Linda.






Haha, Maggie vill inte lämna "sin kille"

Tisdag blev det ridning hemma på ridbanan. Skönt att slippa åka varje dag med tanke på att det tar en massa extra tid. Banan var något hård men som tur var inte genomfrusen. Det fick bli ett något lättare pass med tanke på banans status. 

Freddan var först ut. Rider honom fortfarande bara korta lättare pass, hellre lite och ofta. Även om det märks tydligt att han inte är igång och därmed inte heller så stark och stabil så är han en trevlig kille att rida. Mjuk och följsam och kämpar på så gott han kan. Han ger mig en känsla av att vi kommer bli ett bra team han och jag. 



Freddan och jag redo för ett pass på ridbanan

När det var dags för Maggie fick vi sällskap av Wille och Harry. Som sagt så blev det ett lugnare/lättare pass med mestadels jobb i skritt och lite trav. Maggie var mjuk följsam och som en dröm att ridas idag. Inte alls så där ofokuserad och stimmig som igår. Kände mig riktigt duktig för en gångs skull. 


Maggie och jag är redo





Hm, Wille har nog fått det där med ridning om bakfoten


Wille försöker lära Harry att öronen ska vara riktade framåt när han ska agera fotomodell




Känner mig så nöjd och glad över att jag ridit två hästar två dagar i rad, jag som knappt ridit över huvud taget den sista tiden. Är så taggad och sugen på att komma igång lite mer nu. Längtar något så vansinnigt efter att börja träna igen. Kommer inte ens ihåg när jag tränade för tränare sist. Tror det var någon gång i somras.   




fredag 11 december 2015

Ingen tävling för Wille och Maggie


Tanken var att Wille och Maggie skulle ha tävlat i Åstorpsortens Christmas Show i dag men eftersom Maggie varit krasslig tidigare i veckan blev det inget av med det. På sätt och vis väldigt synd med tanke på att det hade blivit en bra avslutning på säsongen och att det hade varit extra kul eftersom både vår tränare Sofia och våra tävlingskompisar Fanny och Linda ska dit. Snyft, lite synd är det nog om oss trots allt ;-) MEN Maggies hälsa kommer före allt och vi är så otroligt tacksamma över att hon är pigg och kry igen vilket så klart är det allra viktigaste. 




Nu håller vi tummarna för Fanny och Dudde som ska debutera på ny höjd idag och så har vi vårt eget julmys på hemma plan istället. 

Hoppas att ni alla får en fin fredag och trevlig helg på er!

torsdag 10 december 2015

Förbättring

Gäller att ligga i med uppdateringarna nu när jag lovat mig själv skärpning.

Oftast så brukar det sluta med att jag äter lunch inne på mitt kontorsrum ätandes och jobbandes samtidigt men idag smet jag iväg från jobbet för en supermysig lunchdate med mina bästa döttrar, Michaela och Linnéa och deras barn. Tänk vilken lycka att kunna mysa med alla tre barnbarnen på en och samma gång. Det är vad jag kallar vardagslyx. Kände mig extra varm i hjärtat när jag åkte tillbaks till jobbet igen.


Alla vill ha mat samtidigt, stora som små


                                    


Mina fina tjejer

Wille och Harry trimmade markarbete med bommar för Sofia upp i ridhuset. Eftersom det är dags för Freddan att komma igång nu passade jag på att ta med honom dit. Han var lite spänd till en början men slappnade av relativt snabbt. Egentligen är det nog knapp att jag kan kalla det ridning men lite skritt och trav blev det i alla fall. Åh så lycklig jag kände mig när jag hoppade av och "skrittade av" honom från marken. Han kändes så fin och jag hoppas verkligen att vi kan komma igång nu. 


Fina lilla Freddan

onsdag 9 december 2015

Kiss kass värdelös

Just så känner jag när det kommer till uppdatering av bloggen. Saknar inspiration, lust, tid och ork. Kan ändå inte låta bli att bli arg på mig själv, jag vet ju att jag tycker om att kunna gå tillbaka. Hur var det nu igen vintern 2011? Varmt, kallt, vad gjorde vi med hästarna? Rätt så kul att kunna blicka bakåt och få lite hjälp att komma ihåg när minnet sviker.

Ska jobba på att skärpa mig.

Vad har hänt sedan jag skrev sist? Kommer knappt ihåg men hittade lite bilder i mobilen som får funka som uppdatering.


Låt mig presentera vår inackordering, Hajen. Han är en supertrevlig häst att ha att göra med som i motsats till sitt namn är världens snällaste. Han har en skada och ska bo hos oss under tiden den läker ut.


Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så har jag nu fått OK från veterinär att sätta igång Freddan. Vi tar det så nätt. Ser gärna att han lägger på sig lite ytterligare hull men han går på bandet och longeras. Gillar honom redan jättemycket och hoppas verkligen att vi ska kunna komma igång med lite ridning också. Han är en så lättsam och trevlig häst att ha att göra med och fruktansvärt söt.



I onsdagskväll förra veckan var jag på julmingel som en god vän fixat. Det var supermysigt och gott och framför allt kul att vi fick möjlighet att testa på vår kreativa sida och göra kransar. Skaparlusten var det inget fel på hos gänget och inte en enda krans blev den andra lik. 




Jag blev verkligen nöjd med min krans och nu pryder den köksbordet





Tvillingarna, mina yngsta små pluttisar till barnbarn har redan hunnit bli en månad. 



Som sagt är jag mer än tacksam över att vi har tillgång till skrittband på gångavstånd hemifrån gården. Såklart hänger min bästa henk-vovve med och sällskapar



Hajen fick sällskap i hagen av mina småkillar. Det funkar jättebra att ha dem tillsammans alla tre......skönt så  slipper han gå själv och bra för småhingstarna att ha någon som håller reda på dem ;-)


I måndags morse var Maggie sig inte alls lik när jag kom ut till stallet på morgonen. Hon såg trött och hängig ut och hade inte ätit upp sitt kvällshö. När hon dessutom inte var det minsta intresserad av morgonkraften blev jag orolig. Hon visade inga symtom på kolik men jag fick ändå en känsla av att det var något med magen. När hon trots promenader och ridning inte vart bättre så ringde jag ut distriktsveterinären på tisdagen som behandlade henne mot förstoppning. Även veterinären tyckte att symtomen var diffus så hon tog även blodprov.  


På kvällen när veterinären åkt tog vi itu med Freddan och Harry. Freddan hade longering på sitt schema och Harry hade trimning. Båda hästarna var pigga och glada. 



Det har blivit en del både morgon och kvällspromenader med Maggie i förhoppning att det ska hjälpa henne att få igång magen igen. Hon är mycket bättre men jag vågar inte riktigt säga hej än. 



Fyndade en hästkudde till soffan idag. Gillar man hästar så tycker jag att det ska synas. Ju fler hästprylar desto bättre. Tycker att den passade in bra.