tisdag 24 november 2015

Bra och dåligt

Säg den lycka som varar för evigt.............

I söndags var det dags för Wille att tävla med Harry i Flyinge Indoor. Något han verkligen sett fram mot. Vi trotsade busvädret och körde sakta och försiktigt. Det var många strykningar så deras klass startades mycket tidigare än vi tänkt oss PLUS att det var dåligt väglag. Tror ni jag kände mig stressad när vi körde mot Flyinge tio i tolv och klassen hade fått starttiden 13.05.?! Bara att ta ett djupt andetag, räkna till tio och köra försiktigt.

Vi preppade allt vi (läs jag sa och Wille gjorde) kunde under bilresan. När vi kom fram släppte jag Wille så att han kunde kolla in banan medans jag fixade Harry, veterinärbesiktiga osv. Lite tur hade jag allt mitt i all stress för när jag står i släpet och håller på att fixa Harry som bäst kommer Linda. -kan jag hjälpa dig med något? JA tack!

Wille var inte helt nöjd med att han skulle behöva gå banan själv men som tur var hade jag ju Linda som tog Harry så att jag kunde springa in till Wille och gå igenom banan med honom. Det var en banan som bjöd på flertalet utmaningar, inte helt lätt.

På framhoppningen var Harry helt ok, Wille hade en bra känsla. Något som tyvärr helt försvann när de kom in på banan. Wille kom inte till ridning, fick inte fram Harry alls. De fick ett stopp på hinder nr nio och sedan var det helt kört. Harry visade med all tydlighet att han under inga omständigheter tänkte stanna kvar inne på arenan. Wille utgick.

Han var frustrerad, arg och ledsen när han kom ut.

-mamma det är något som inte stämmer. Harry är en rutinerad ponny han borde inte reagera på arenan, det måste vara något annat. Han kändes inte alls som vanligt.

Suck, jag fick genast en väldans massa gråa hår. Vad är det Harry försöker säga oss? Vad är det som inte stämmer, vad är det för fel på honom? Vart har han ont? Ja frågorna hopade sig och det blev ett virrevarv i huvudet på oss.

Wille börjar känna Harry ganska väl vid det här laget så det känns som att hans känsla är det vi måste lita på. Wille brukar inte skylla på hästen när det inte går bra så säger han att det är något som inte stämmer så är det så. Tråkigt slut på tävlingssäsongen för dem ..........men vi påminner oss om vilken fantastisk säsong de haft tillsammans. Harry har tagit Wille från en LC ryttare till att ha debuterat MsvB inom ett år.

När vi kom hem kollade vi av Harry med värmekamera och hittade en del tveksamheter så nu är tid bokad hos veterinär. Håll tummarna för honom att det inte är något allvarligt utan något som han kan bli bra ifrån kvickt och lätt är ni gulliga.


Vinst MsvB i Sydslätten

Allt är inte nattsvart hos oss på stall Graflind, som tur är.

Ikväll var jag och Freddans ägare iväg till veterinären för att kolla Freddan. Usch så nervös jag var. Visst har jag sett (även om det är lätt att bli hemmablind) att han gått upp i vikt och lagt på sig bra, fått en fin lyster i pälsen, en annan hållning sedan skoningen och framför allt en piggare och gladare blick MEN jag är ingen veterinär och kanske är det så att det ibland är så att man ser det man vill se. 

Hur som helst så blev Freddan  "friskförklarad" eller vad jag ska kalla det av veterinären och jag fick klartecken att sätta igång och rida honom så smått. Efter lite dividerande fram och tillbaka kom vi fram till att han ska få ytterligare lite tid på sig att äta upp sig och bara gå på bandet och jobbas från marken innan jag börjar rida honom. 

Känner mig så himla glad för detta besked, det innebär att Freddan ska stanna hos oss!

Nu siktar jag på att han ska komma igång så smått och att vi förhoppningsvis kommer vara redo för en lätt och lugn tävlingskarriär tillsammans under våren.


Söta lilla Freddan



torsdag 19 november 2015

En helt annan häst

Säsongens sista tävling för Wille och Maggies del  gick av stapeln idag, Flyinge Indoor.

För ganska precis ett år sedan var Wille, jag och min kära man och tittade på VW Grand Prix under Flyinge Indoor tillsammans med vår tränare Sofia. Tror inte att någon av oss då ens tänkte tanken att Wille och Maggie skulle rida i samma tävlingssammanhang ett år senare. Även om de inte rider Grand Prix så är det ändå inte som vilken tävling som helst. Tror ni förstår vad jag menar.

Wille kändes väldigt lugn och sansad inför uppgiften. Det var nog mest jag i vanlig ordning som var nervös och hispig. I och för sig tror jag att Wille kände en stor trygghet i att Sofia var med.  De kunde i lugn och ro gå banan medans deras hästskötare, dvs jag fixade med veterinärbesiktning osv.

Wille red fram en stund och sedan fick jag gå med Maggie så att de kunde titta på några ekipage innan det var dags för framhoppning. Maggie vart relativt snabbt lugn och avslappnad trots att det var rörigt och en massa andra ekipage över allt. Hon såg avspänd och fin ut på framhoppningen, hoppade fint.

Åh shit så nervös jag var när Wille och Maggie kom in på arenan. Trodde nästan att hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig. Wille hann precis visa Maggie alla hinder utmed sargen innan de fick startsignal. Jag såg direkt att det var en helt annan Maggie än förra helgen när vi var i Perstorp. Hon hade ett helt annat lugn. Hon är onekligen väldigt känslig för underlaget. Så fort hon känner att hon har bra fäste kan hon slappna av mer.




De gjorde gjorde en superfin runda. Detta var deras tredje 120 och deras andra inomhus. Att gå in på den arenan som den yngsta och troligtvis den minst erfarna ryttaren i klassen och göra en sån fin runda ger mig gåshud. Vad gör ett nerslag när det handlar om att skaffa just erfarenhet och rutin. Är så otroligt stolt över dem båda, vilken fantastisk resa de gjort på kort tid. Tävlingssäsongen fick en bra avslutning och nu väntar en lite lugnare period med fokus på markarbete. Ser så mycket fram mot tävlingssäsongen 2016.





Har sagt det förut men kan inte låta bli att upprepa mig. En av de största faktorerna till Willes framsteg som ryttare är det fina samarbete vi har med hans tränare Sofia. Hon har en fantastisk förmåga att coacha. Hon har en förmåga att plocka fram det bästa hos häst och ryttare och hon hjälper dem att utvecklas och växa. Med risk för att verka tjatig men jag är så tacksam för hennes engagemang. TACK SNÄLLA SOFIA!!

Nu håller vi tummarna för att det ska gå bra med Harry på söndag. Är ni i närheten av Flyinge på söndag eftermiddag kom gärna och heja på dem.  

söndag 15 november 2015

Kloka insikter när det går mindre bra på tävling

Det var länge sedan Wille tävlade Maggie nu, nästan en månad. Idag var det dags för deras första 120 cm inomhus, i Perstorp. Vi hade båda sett fram mot tävlingen, dels för att det var länge sedan de var ute som jag just nämnde och dels för att Fanny och Linda skulle till samma tävling. Wille tycker att det är kul med en kompis när han är på storhästtävling. Det brukar oftast vara Wille och en massa vuxna, som han uttrycker sig. Och jag tycker såklart också att det är extra trevligt att vara på tävling med kompisar.

I första klassen, 115 cm var Maggie spookie, det var massor inne på banan som var läskigt plus att hon är onödigt kinkig med underlaget. Maggie blev tveksam mot ett hinder som stod mot sargen, fick ett kraftigt riv och kom sedan i obalans in i kombinationen, Wille fick lägga en volt och sedan stoppade hon på nästa hinder som stod vid sargen. De kom över hindret och avslutade ok. Ingen toppenrunda men Wille var beslutsam och cool.

Kan säga att om det hade varit jag hade jag varit sjuk nojjig inför att gå in i en 120 bana efter en sån runda men som tur är så är inte Wille som jag. Han var fast beslutsam att han skulle få runt henne. Frågade Wille efter bangången vad han tyckte om banan och han tyckte att den var helt ok.

Maggie var fortfarande spänd och spookie, hon var inte alls bekväm varken med underlaget som var mjukt och släppte bitvis eller med miljön som sådan. Läskigt när hindren står nära sargen eller hoppas mot sargen där publiken sitter verkar hon uppenbarligen tycka.

Maggie tog en del kråksprång och Wille kände att han fick ta det mer på fart för att hon inte skulle tveka vilket resulterade i flacka språng och plockepinn med bommarna. De tog sig runt och hon stannade i alla fall inte.

Tänkte i mitt stilla sinne, undrar hur Wille känner nu när han kom ut från banan? Är han arg, besviken? Vad ska jag säga när jag kommer fram till honom? Ställer in mig mentalt på att peppa honom. Börjar med att säga att jag tycker att han är grym och en riktig fighter. Frågar sedan lite trevande hur han känner. Svaret gör mig stolt och nästintill tårögd.

- mamma jag är ändå nöjd. Hon stannade inte och vi kom runt. Att hon fick ta det på fart och därför hoppade lite flackt gör inget. Hon kämpade på så gott hon kunde fast hon var spänd. Vi kan inte ställa för höga krav på henne, hon är ju en nybörjare på den här nivån. Vi behöver båda skaffa oss rutin.

Så ung och så insiktsfull och snacka om att se hästen som sin bästa kompis och inte som någon tävlingsmaskin som bara ska prestera. Jag är övertygad om att hästarna känner av detta och att det skapar starka band mellan häst och ryttare.


                                                 

                                             

Väl hemma igen väntade stallet på att bli fixat, hingstarna skulle pysslas om och Freddan skulle få sitt pass på skrittbandet. Har även varit hästvakt till en god väns hästar i helgen och de skulle också få mat och tillsyn utöver det väntade ett par timmars arbete på hemma jobbet. Gissa om det var skönt att landa i soffan lagom tills nio-filmen på fyran. 

Hoppas ni också haft en bra helg. Nu taggar vi om inför nästa vecka som har ett fullspäckat schema för oss på stall Graflind. Ha det gott så länge!  


lördag 14 november 2015

Sorg, vrede & maktlöshet

Så ofattbart, så skrämmande och så tragiskt. Känslan av sorg och maktlöshet inför det fruktansvärda som drabbat Paris och Frankrike är förlamande. Mina tankar går till de drabbade och deras anhöriga. Mina tankar går till alla oss som vill leva i fred och frihet. Jag vill så gärna tro att mänskligheten är god.

Vad kunde göra bättre för själen än en mysig tur till skogen med hästarna och goda vänner. Tack team Jeppsson för ett bra initiativ.


                                  

                           
                   


Mitt mormorshjärta värmdes av besök av finaste lilla Edit och Limpan. Mysig kväll med god middag som vi alla hjälptes åt att fixa. Tur att det trots den stora tragedin finns så mycket kärlek. 

                             
                               

Hoppas ni alla haft en fin och kärleksfull dag <3 Pray for France <3

fredag 13 november 2015

Kvällsshopping!


Mitt intresse för heminredning syns det inte mycket av hemma hos oss nu för tiden. I takt med att hästintresset har blomstrat upp sedan vår flytt till Skåne för snart tio år sedan har det skett en förflyttning av resurser. Från hemmet till hästarna.

Oavsett vad så har jag länge velat ha en beige Howard-fåtölj i vår så kallade skräphörna. En del av allrummet som vi hittills inte fått någon ordning på av flera anledningar. Vi har dels inte riktigt vetat hur vi vill ha det och dels så har det alltid varit något annat inköp som haft högre prio.
 
När stallet var fixat och Maggie och Harry avverkat sina pass på skrittbandet åkte vi mot Malmö och IKEA. Visst finns det kanske roligare saker att ägna sig åt en fredagskväll men nu äntligen har jag fått min beigea Howard-liknade fåtölj.

 
 
 
Hoppas ni också haft en bra fredag oavsett vad ni gjort. Nu ser vi fram mot en trevlig helg!

tisdag 10 november 2015

Flyinge Indoor

Gissa om vi blev glada idag när vi såg att Wille kommit med till Flyinge Indoor nästa vecka med både Harry och Maggie. Det är nästan lite skräckblandad förtjusning över det hela. Såklart ska det bli både roligt och spännande men shit vad JAG kommer vara nervös.





Håll tummarna för Wille och hans hästar att det kommer gå bra för dem är ni gulliga!

måndag 9 november 2015

Imponerad av Zlatan

Tjatar ofta om hur fort jag tycker tiden svischar förbi men faktum kvarstår.........jag har svårt att hinna med i tidens tempo. Timmar, dagar, veckor, månader allt bara rusar förbi. Vill bara skrika ut, STOPP STANNA jag hinner inte med. Men vad hjälper det?!

Det är ju detta som sägas vara livet så det är väl bara att hålla i sig och hänga med efter bästa förmåga.




Maggie jobbade på bra i linan



Veckans planering 



Harry får pedikyr, först rena hovar sedan hovkräm

Idag har Zlatan imponerat på oss. Det är inte fotbollsZlatan jag syftar på även om till och med jag imponeras av att han för tionde året i rad tar hem guldbollen, nej det är vår egen lilla 1-års hingst Zlatan jag menar. Han var i stort behov av en dusch och idag passade det utmärkt eftersom de skulle stå inne en stund i väntan på hovslagaren. 

Wille kunde på egen hand ställa upp honom i spolspiltan och duscha, schamponera och skölja av medans Zlatan stod snällt som om han inte gjort annat. Hoppas att han är lika foglig när han ska börja skolan nästa höst. 










Finaste lilla Zlatan spanar in stallet enda brud

På kvällskvisten när vi var färdigfixade med alla hästarna och stallet kom hovis. Harry, Maggie och Freddan fick nya dojjor och småkillarna fick lite pedikyr. Fick beröm av hovslagaren för våra trevliga och väluppfostrade hästar. Blir glad av att höra sådant, känns bra att hovslagaren gärna jobbar med våra hästar. Som han själv sa, det är en fröjd att komma hit och sko.

Som troligtvis de flesta hästägarna är jag både stolt och väldigt glad för alla våra hästar, de har alla en speciell plats i våra hjärtan. Älskar hästlivet!




söndag 8 november 2015

Indras tävlingsdebut

Äntligen har dagen kommit då det är dags för Indra att tävlingsdebutera. Resan så här långt har kantats av en del motgångar skulle man kunna säga. Känner mig lite extra glad idag, har nog inte riktigt vågat hoppas och tro att vi skulle komma till denna dag.

När jag kom ner till Skabersjö i morse hade Indra och Co redan kommit. Gick direkt till henne och hälsade där hon stod i släpet. Slogs direkt av hennes lugn. Hon ville gärna gosa en stund. Hon var lika lugn och cool när vi lastade ur henne och lika så inne på framhoppningen trots att det var massor av ekipage och en väldig röra. Hm, detta bådar gott tänkte jag.

Framhoppningen

När Indra som första start kommer in på banan får hon spunk, blir jättespänd och vill inte alls gå fram. Hann tänka massor. Som den duktiga ryttare Lotta är lyckades hon övertyga Indra om att detta skulle de fixa galant. Indra var jättespänd första delen av banan men slappnade av mer och mer ju längre in i banan de kom. De gjorde en felfri runda. 

När det gick i mål hade jag svårt att hålla tillbaka glädjetårarna. Känner mig grymt stolt, glad och framför allt är jag en superlycklig hästägare. Kanske, kanske finns det hopp för att hon kommer att kunna funka som tävlingshäst och  kanske kan hon bli Willes framtida stjärna. 









Hemma var arbetet med hingstarnas vindskydd i fullgång. Efter lunchfika, läkarbesök nere på vårdcentralen och en shoppingtur till matvaruaffären var det bara den sista handpåläggningen kvar, att bädda till dem. Hoppas att de kommer att gilla sitt nya lilla krypin.





Duktiga jobbar-killar

Zlatan kollar läget


En uterittsrunda via skogen innan mörkret bryter ut helt 


En väldans bra lördag börjar närma sig sitt slut och i morgon taggar vi för tävling i Dagstorp med Harry om vi lyckas komma iväg och inte blåser bort på vägen dit.






lördag 7 november 2015

Myst med tvillingarna

Äntligen fick vi träffa familjens nykomlingar, Michaela och Oscars tvillingar. Åh som vi myst, gullat och myst ännu mer. Så små och så söta. Lycka <3


Lilla Agnes

Mormor X2

Stolt morbror med "lillebror"

Pappa Oscar med Lillebror, mamma Michaela med Agnes och Wille

Lillebror och Agnes myser i sin vagn






tisdag 3 november 2015

Disfunktionell

Harry blev klippt när Wille var med hästarna på träningsläger hos Stall Kronotorp. Maggie var inte sitt vanliga lugna jag när hon var borta. Hon hade svårt att slappna av och stå lugnt och fint på stallgången så Wille tyckte att det var bättre att klippa henne hemma.

Ikväll åkte klippmaskinen fram. Maggie stod lugnt och fint, allt på topp......eller inte :-( Klippmaskinen var allt annat än samarbetsvillig, hacka, tog dåligt och klippte kasst trots att skären är relativt nyslipade. Hela äventyret tog mer eller hela kvällen, fick inget annat gjort men nu är hon iaf klippt. Finns det något mer störigt än när saker inte funkar som de ska?!


Maggie var duktig och väldig tålmodig

Under tiden vi höll på i stallet plingade det till i mobilen. Fick lite uppdatering om pluttisarna som mår prima. Åh som jag längtar efter att få snusa på dem 💞

Lillkillen & Agnes

måndag 2 november 2015

Dubbel babylycka <3

Efter en väldans lååååång väntan nåddes vi av beskedet att tvillingarna var födda. Först kom en liten flicka och därefter en liten pojke och båda mår prima. Vilken glädje och lycka.


Känns nästan lite overkligt att jag inom loppet av knappt nio månader blivit mormor till tre små underverk. 

På kvällskvisten åkte jag ner till min äldsta lilla prinsessa och mös. Gissa om jag längtar efter att gosa med de små nyfödda pyrena. Elände att det är besöksförbud på BB. 


Trött liten bebis som plötsligt blev väldigt stor