torsdag 23 juli 2015

Tagit hjälp

Egentligen borde jag kanske ha tränat själv, dvs inte stått på backen och tittat på när hästarna tränades. Jag behöver massor av träning men jag tror att det kan vara bra att ta hjälp av sin tränare med att någon gång då och då rida ens hästar.

Min uppfattning är att det borde vara lättare för tränaren att hjälpa när han/hon själv känt hur hästen är och inte bara sett den från marken. 

Just den här veckan passade det riktigt bra att låta vår tränare Sofia rida hästarna. Wille är som tidigare nämnt på semester hos min mamma och det är inga tävlingar inplanerade på ett par helger så jag får överleva utan att hoppträna själv. Vill gärna se hur Maggie är när hindren blir lite högre mot vad hon är van vid. För att inte riskera att sätta henne på något sätt i skiten, vilket mycket väl skulle kunna hända om jag skulle prova som är en chicken när det kommer till höjder, är det bättre att Sofia gör det.

Först ut var Harry. För hans del var inte hoppning aktuellt, vi vet att han kan, däremot behöver vi hjälp med markarbetet. Han behöver bli mjukare och lugnare, vila bättre på stegen. Det blir gärna att han taggar till så fort han rids där det är hinder. Som att han bara går och väntar på att det ska bli hoppning.

Finns det något bättre än att beskåda när en duktig ryttare rider ens häst och den bara gör allt rätt och går hur fint som helst. Det om något är inspirerande och gör att jag själv vill träna, träna och träna ännu mera för att bli en bättre ryttare. Vi var båda nöjda, både jag och Sofia med Harry när de var klara. Mission completed så att säga.

 
Finaste Harry och Sofia
 
 
Maggie fick däremot hoppa, vilket hon gjorde bra. Det var ingen tvekan hos henne även om hindren var högre än vad hon är van vid. Kan inte låta bli att beundra Sofia för hennes mod. Att bara hoppa upp på en häst hon bara suttit på någon gång innan för länge sedan och styra mot högre hinder än vad hästen är van vid. Tufft gjort tycker jag. Nu vet både jag och Maggie att hon, Maggie alltså, kan hoppa högre än dryga metern som vi brukar. Nice!
 
 

 

onsdag 22 juli 2015

Tillbaka på jobbet & pappa-vakt

Efter en och en halv veckas härlig semester är jag tillfälligt inne på jobbet den här veckan. Det passar bra, dels så är Wille uppe i Stockholm hos mamma och dels så är jag pappa-vakt.

Pappa och hans sambo bor precis vid jobbet så nu har jag gångavstånd till jobbet igen, som på den gamla goda tiden när jag jobbade heltid på vårt företag hemma. Lyxig känsla.

När vi fick besked om att pappa hade obotlig spridd cancer såg jag framför mig en bild av hur vi skulle bevittna hur hans liv gled ifrån honom och oss också för den delen. Hur han plågsamt skulle tyna bort. När han var som sämst, när tumören i tjocktarmen vuxit så mycket att den stoppat upp hela systemet och täppt igen tarmen helt trodde vi knappt att han skulle överleva sommaren. 

Han opererades, de fixade någon sorts förbipassage i tarmen. Han påbörjade cellgiftsbehandling och vips så hände något. Pappa piggnade på sig snabbt, blev piggare än på många år. Faktiskt till och med speedad och energisk som sjutton. Så långt är allt en lyckosaga.

MEN det finns ett väldigt stort men. Pappa har blivit mer glömsk än tidigare och väldigt virrig. Närminnet är likt en guldfisk. Veckodagar, vad som ska ske här och nu koms inte ihåg. Han frågar om så många gånger att jag får bita ihop för att inte svara något dumt till slut. Ordförrådet har mer än halverats och han har en helt annan verklighetsbild än oss andra. En utredning gav oss svaret vi redan kände på oss, han är dement. Ursäkta uttrycket men VA FAN!, räckte det inte med cancern var han tvungen att bli drabbad av demens också?!

Han klarar sig inte själv längre. Glömmer att äta, glömmer att ta sin medicin, glömmer hur han ska göra när han ska ta sin insulinspruta osv. 

Han sambo, familjens klippa, har för dryga en vecka sedan blivit farmor till sitt tredje lilla barnbarn uppe i Östersund.  Såklart vill hon åka upp och hälsa på. Hon åkte i går morse så sedan dess är jag pappa-vakt. Det funkar bra, vi har det mysigt och samtalen kan till och med bli givande när vi håller oss till sådant som hänt för länge sedan. Sånt minns han bra. Men visst känns det konstigt att vara "barnvakt" till sin egen pappa, det är ju föräldrarna som tar hand om barnen och inte tvärt om!?

Min kära man är snäll och hjälper mig med hästarna på mornarna, ser till att de kommer ut så att jag inte behöver köra hem om innan jobbet. Men mocka och fixa det lämnar han glatt över till mig. I måndags fixade Cobbe middag till mig och pappa. När vi ätit var Cobbe sällskapsdam och hängde med pappa medans jag fixade i stallet och red Maggie. Vädret blev riktigt bra framåt kvällen och jag njöt i fulla drag när jag satt på hästryggen och trimmade, mysigt. Harry hade vilodag. Vi brukar oftast låta hästarna gå på bandet dagen efter tävling och vila andra dagen så det passade super att han skulle vila just idag när jag inte hade så mycket tid.
 

Mysigt trimpass på ridbanan i kvällssolen
 
 
I kväll blev vi kvar hemma hos pappa och åt middag så åkte jag och Ellie hem själva efter maten och fixade med stallet. Pappa klarar sig själv ett par timmar framför TVn. Båda hästarna skulle motioneras plus att stallet skulle fixas. Något som i och för sig inte tar så särskilt lång tid nu när det bara är Maggie och Harry hemma.
 
För att effektivisera tog jag först ner Maggie på bandet, gick hem och fixade stallet under tiden och därefter vart det Harrys tur att gå på bandet. När hästar och stall var klart pussade jag mannen hej då och så körde Ellie-doggen och jag ner till pappa igen så att vi var tillbaks lagom tills hans kvälls medicin och insulinspruta. Dagar som dessa när tiden är knapp är jag extra tacksam över att våra nya grannar är lika generösa med att låna ut sitt skrittband till oss som de tidigare grannarna alltid varit.







Tror att Wille saknar sin fina ponny för detta hade han lagt ut på Insta. Så gulligt <3
 
 
 

söndag 19 juli 2015

Felfritt

Idag var det dags för Wille och Harry att äntra tävlingsbanorna igen efter att de tagit det lite lugnare efter meetinget i Tingsryd.

Ni som läst mitt senaste inlägg och för all del ni som känner mig vet att jag har en massa nojor. Inget jag är särskilt stolt över, men så är det. Harry är ytterligare en av dem. Vi känner oss så ofantligt priviligerade att få ha en ponny som honom. Vi vill verkligen inte att något ska hända honom. Vi vill dessutom att han ska "hålla" hela Willes ponnyperiod. Visst, han är inte lastgammal men inte heller purung och har dessutom gått en hel del. Vi är helt enkelt rädda om honom  och försöker "spara" lite på honom. Välja när, vad och var han ska tävla.

Hur som helst så var det dags för tävling idag. Två klasser i Dagstorp stod på dagens agenda, en LB A:0/A:0 och en LA A:0. Wille tyckte att Harry kändes fin och i bra form på framridningen/framhoppningen vilket alltid känns skönt för en nervös ponny-mamma att höra innan de ska gå in på banan.

De gjorde en bra runda och Wille hade en bra känsla. Känns väldans bra med tanke på att sist de tävlade i Tingsryd så var resultaten mindre bra sånär som på sista dagen. De blev dubbelnolla och tog en fjärdeplacering. Bra start inför LAn. Tror det gått lite troll i det där med LA för Willes del, han vill så gärna få till tre felfria rundor och har än så länge "bara" en felfri.

 
LB rundan




Prisutdelning LB
 
Jag gjorde mitt bästa för att inte visa Wille hur sjukt nervös jag var inför LAn. När han gick banan hade jag och Harry lite taktiksnack. Haha, vet inte om det var det som gjorde susen för de gjorde en kanonruna och nollade. Tänk om det var så enkelt, ponnymorsan och ponnyn och lite pepptalk och så är saken klar. Nä, det gäller nog att ryttaren rider för hela slanten om det ska bli nått. 
 
Det var bara 6 stycken i klassen vilket innebar att det bara var 2 stycken placerade. Wille startade som nummer två och låg också tvåa fram tills sista ryttaren ridit, då halkade han ner till tredje plats och hamnade utanför placering. Vi sa till varandra innan sista ekipaget startade att oavsett hur det går så ska Wille vara nöjd för de gjorde en riktigt bra runda. Lite surt kändes det nog att de hamnade utanför placering men han hävdade att det var ok och att det viktigaste var den fina känslan han hade plus att de var felfria.
 
 
LA rundan 
 





Finaste Harry
 
Nöjda och glada åkte vi hem, vilken bra tävlingshelg det varit för Stall Graflind. I morgon åker Wille på en veckas semester upp till Stockholm för att hälsa på mormor. Tror han kommer njuta extra mycket av ledigheten nu när det gick så bra för dem.

 


fredag 17 juli 2015

Nöjd med mig själv

Min äldsta son brukar skämtsamt säga att jag är ordförande i nojighetskommittén. Till viss del får jag nog tyvärr medge att han har rätt. Jag har noja för en massa saker, en av dem är att rida/hoppa på gräs och ännu värre är det när det är lite kuperat som på Frostas utebana. Skittramsigt, jag vet! Sitter i skallen på mig sedan Maggie och jag gick omkull på gräs (även om det inte var hoppning utan uteritt).

Hade väldigt svårt att bestämma mig om huruvida jag skulle tävla i dag eller inte. Tidigare under veckan försökte jag komma på en hel uppsjö av olika ursäkter för att inte göra det. Tänkte att kanske skulle hoppträningen inte gå så bra, så kunde jag skylla på det. Men nope, fick inte det att skylla på för träning gick ju strålande. Hm, visst ja Wille kan inte följa med, han ska iväg på annat. Frågade en väninna, hon kunde inte heller..........ja inte tänker jag åka själv när det ska broddas. Där fick jag en ursäkt, det blir inget tävlande. Jag menar det finns ju ingen anledning att åka bara för att tävla och tävla för tävlandets skull om det inte känns bra. Så där gick mina tankar men som tur vad hade Limpan möjliget att hänka så jag kom iväg. Vilken tur!!

Världens bästa Maggie visade sin hariga pilot att det där med att hoppa på gräs är plätt-lätt. Hon levererade en felfri runda och vi fick en rosett med oss hem. Känner mig väldigt nöjd med mig själv även om vi bara tog en 90 cm, det kändes så lätt. Att vi kom i väg, trots allt tvekande, känns väldigt GÖTT. Vilket var precis vad mitt självförtroende behövde.

Så Limpan, jag är dig evigt tacksam att du var så gullig och tog med dig Edith och följde med och peppade och hjälpte till. Vilken supermysig tävling det blev tack vare dig!









Bra start på helgen, hoppas att ni alla får en superbra helg!


Indra på Grevlunda

Jag är både fantastiskt stolt över vår fina Indra och så glad för och lättad över de fina framstegen hon gör. Beslutet att "skicka iväg" Indra på internatskola känns helt rätt, varken jag eller Wille har den kunskap/kompentens som krävs för att utbilda en unghäst. Framför allt inte en bestämd dam som Indra. Hon är en skarp donna som har egna åsikter och som bäst rättas med en stor portion list. Har sagt det förr och säger det ingen, Ulrika och Lotta gör ett helt suveränt jobb med henne och hon har gjort så stora framsteg på den korta tid hon varit hos dem utan att de på något sätt stressar eller forcerar fram.

I kväll var det dags för Indra att få vara med på hoppträning i grupp tillsammans med flera andra hästar. Ulrika skulle ha hoppträningar på Peder och Lisens fantastiskt fina gård Grevlunda. Deras utebanan är stor, gott om plats och är samtidigt inramad med ett rejält staket. Något som verkade passa Indra utmärkt. Hon och Lotta har redan blivit ett bra team och de gjorde en kanonträning tillsammans. Bäst av allt är att Indra verkar gilla det skarpt!




 





 
 
 
Att äventyret tog hela kvällen gjorde inte ett dugg, bara njöt i fulla drag. Wille hängde med och hjälpte till att hämta/lasta Indra hos Ulrika (mutade med en hamburgare från Sibylla, så var han nöjd). Det sägs att allt är nära i Skåne men det tar sin lilla tid att köra hemifrån Vollsjö via Sjöbo (Sibylla) till Tryde i Tomelilla och sedan vidare till Grevlunda i Vitaby. Tur att jag har semester ;-).
 
Väl hemma igen på kvällskvisten väntade dusch och fix av Maggie inför morgondagens tävling i Frosta.
 
 
 


torsdag 16 juli 2015

Semesterkänsla med stort S

Åh vad det är härligt med semester, njuter i fulla drag även om vädret lämnar mycket kvar att önska. Lite sommarvärme vore inte så dumt tillexempel. Hur som helst så känns det väldans lyxigt med semester, något jag inte haft på många år.

Wille och jag åkte ner till Ystad i förmiddags för att hämta hem båten som vi ska ha med oss på vår semestertripp till skärgården. Passade på att åka en liten sväng. Så himla härligt, fick Flashbacks till den tiden då vi hade lantställe och båt i skärgården. Om det är något jag saknar från Stockholm så är det skärgården och båtlivet.

Vi fick god hjälp av min kära bror som dessutom är så gullig och lånar ut båten till oss.   





Båtlivs groupie

På eftermiddagen tog vi en sväng till Eriksgårdens självplock för lite jordgubbsplockning. Väldans gott med nyplockade jordgubbar. När vi kom hem var det hästarnas tur, de fick ett lättare joggingpass på grannens travbana efter gårdagens hoppträning. Maggie var väldigt spänd till en början eftersom det var länge sedan vi var där och red men slappnade av efter en stund. Harry har lite svårt för att trava lugnt och sansat, trav är enligt hans förmenande en helt onödig gångart. Det är bara full fart som gäller. Även han lugnade sig till slut och kunde trava någorlunda sansat.
 
 




onsdag 15 juli 2015

Härliga tisdag - Hoppträning & lättsamma hingstar

Semester på hemmaplan är inte så dumt. Massor hinns med som att jobba lite på mannens firma (mitt gamla jobb). Haha, semester från det ena jobbet för att jobba på det andra. Nä, riktigt så illa är det inte.

Vi har haft vår första hoppträning hemma på väldigt länge. Skönt att slippa köra iväg och dessutom lyxigt att det bara är Wille och jag. Gott om tid och massor av fokus, inte så dumt.

Känner att jag tagit ett stort kliv framåt när det kommer till mitt mod. Har tuffat till mig i min ridning men såklart har jag massor kvar att jobba med. En bättre och följsammare sist bland annat. Men Rom byggdes inte på en dag, bara att öva vidare. Är mer än nöjd över att jag utan att blinka hoppade en bana på dryga metern efter att vi värmt  upp på ett par hinder. I vanliga fall brukar det bli någon runda på lägre höjd först.

Wille och Harry gjorde en kanon träning och Wille har en bra känsla inför helgens tävling. Alltid gött med en bra träning inför en kommande tävling.


 

 När vi var klara med träningen, fixat hästarna och stallet for vi ner till byn (Sjöbo) för att hämta ut avmaskningsmedel till hingstarna samt matinköp. Bara en sådan sak som att handla i lugn och ro utan stress är lyx.  Nice med gott om tid!

Inser att vi har två fantastiskt lättsamma unghingstar. Inga problem alls att avmaska i hagen och inte heller att smörja in Calvados solbrända mule med salva. Underlättar verkligen med samarbetsvilliga hästar.  Hoppas nu att denna avmaskningskuren ska hjälpa och att det är maskarna som gör att Zlatan ser ruggig och solkig ut i pälsen och allmänt småhängig. Visst har han busat, lekt och galopperat men han ser lite småtrött ut i ögonen. Känns inte helt hundra och när jag ringde till veterinären och beskrev hans tillstånd och hur hans päls såg ut tyckte hon att vi skulle prova med att börja med att avmaska igen. Hm har avmaskat killarna massor av gånger redan i år men de kanske är känsligare än vad tillexempel Indra var i deras ålder. Minns inte att jag behövde maska henne så ofta. Hur som helst håll nu tummarna för att det hjälper.
 

Finaste småkillarna


Insmord mule
 


Trött kille
 


 
 
Ellie hängde med och passade på att ta ett dopp i killarnas vattenbalja. Vad säger man, alla sätt är bra utom de dåliga. Något som tycks stämma i detta fallet. Sköt med ett dopp ;-)




måndag 6 juli 2015

Ett hjärta av guld

Jag har alltid älskat Maggie sedan den dagen hon kom till mig men herregud efter idag älskar jag henne om det nu är möjligt ännu mer. Hon har bevisat att hon är värd sin vikt i guld.

Tror varken att jag eller Wille i ärlighetens namn såg fram mot att tävla idag med tanke på den extrema värmeböljan. Men nu var vi anmälda så det var bara till att komma iväg. Kan ju alltid vara bra att testa på hur det är att tävla under lite mer extrema förhållanden. Funkar det inte så är det inte värre än att vi får åka hem.

Jag var först ut av oss med Maggie i 90 cm. Maggie var sig lik när hon inte varit ute på ett tag. Stimmig, spänd och tittig på det mesta. Fokus på allt utom hindren men som vanligt gör hon ändå sitt bästa och nollar. Gött!






Nöjd ryttare även om det inte blir de högsta stilpoängen på rundan MEN vi kom runt ;-)


Gott med vattenmelon i värmen

 
Efter en väldans lååång väntan i värmen vart det äntligen dags för Wille och Maggie att starta, en 1 m A:0/A:0. Det var många som strök sig så att tillslut vart det 50 startande och Wille och Maggie knep en andra plats. Herregud vad ska jag säga, finns inte ord för hur stolt jag är över dem. Hm får nog börja hålla hårt i min fina häst ;-)
 
 
Prisutdelning


 
Det var ett väldigt nöjt men av värmen slitet gäng som åkte hem

onsdag 1 juli 2015

Uppdatering Indra

Fick bästa uppdateringen så här långt från Indras internatskola. De har varit nere på travbanan i Tomelilla och hoppat bana. Enligt rapport skötte hon sig super och var jätte duktig.

Blir så otroligt glad över hur duktig Indra är och hur fort det har gått framåt. Är evigt tacksam för det fina jobb som Ulrika, Lotta & Co gör med henne. Kanske kan det bli hopphäst av henne tillslut.