söndag 22 februari 2015

Mysig tävlingsdag

Åh vad jag älskar att åka på hopptävlingar. Särskilt gånger som idag när Wille tävlade, min kära man följde med som andrehästskötare och som hundvakt till bästa Ellie-doggen. Så mysigt att vi kom iväg hela familjen.

Tycker dessutom att det är vansinnigt roligt att träffa en massa trevliga människor man känner och kackla lite gojja. Idag träffade vi en massa bekanta så det blev en riktigt mysig och trevlig dag nere i Skabersjö.

Wille hade med sig både Powie och Harry. Det är andra gången vi åker iväg på tävling med båda ponnyerna och det funkar verkligen bra att åka med dem båda, skönt!

 
Hästskötarteamet ;-)






Först ut var Harry i LC, de gjorden en kanonrunda -dubbelnolla och kom precis utanför placering. Fina Harry gav Wille bra självförtroende inför de kommande rundorna.



Nästa runda var också en LC med Powie. Hon var inte på hugget på hoppträningen i torsdags så jag var lite orolig för hur det skulle gå idag. Wille tyckte att hon inte var riktigt på hugget idag heller vare sig på framridningen eller på framhoppningen. Gissa hur hög min puls var när de väl kom in på banan. Men då hände något med lilla prinsessan, hon tände till och de gjorde en superfin runda. Tyvärr blev det ett retligt pet på sista hindret i fas II.


 

Efter en väldigt låååång väntan vart det äntligen dags för dagens sista runda, Willes andra start någonsin i LB. Om min puls var hög när han red Powie i LCn så är det inget mot hur nervös jag var inför denna runda. Kunde knapp andas. Helt i onödan visade det sig. Min duktiga unge gick in och gjorde en sån kanonbra runda tillsammans med bästa Harry. Åh vad vi är glada för Harry, han är verkligen one of a kind ponny. Han ger Wille precis det självförtroende han såväl behöver.


 
 
 
Efter en lång dag körde vi nöjda och glada hemåt. Väl hemma igen blev det bråttom, Wille skulle iväg på fotbollsträning så Ellie-Bell och jag fick fixa stallet själva. Något som gick ovanligt kvickt och lätt. Kom på mig att jag gick med ett leende på läpparna, så jäkla glad och nöjd med dagen.
 
När jag var klar med stallet tog jag med mig Maggie till gymmet. Hon fick gå ett pass på bandet medans jag slöade och fubblade med mobilen. Bra fördelning ;-) 
 

lördag 21 februari 2015

Fredagsmys med Edith

Känslan av lyx infann sig redan när jag vaknade i morse. Sportlov, fredag och jag är ledig både idag och hela helgen. Nu snackar vi lyx ;-) Eller kanske  inte helt ledig, jobbade på firman hemma en stund på förmiddagen men det räknas knappast.

Wille och jag tog en sväng ner till byn mitt på dagen för lite shopping. Present till Edith, blommor till Limpan och Andy och lite matinköp skulle fixas. Vi väntade nämligen finbesök i dag. Mormors lilla prinsessa kom på besök tillsammans med sina stolta och lyckliga föräldrar.

Tycker fortfarande att det känns både helt underbart fantastiskt och samtidigt väldigt overkligt att vi blivit mormor och morfar. Tiden har bara rusat förbi, det var ju inte länge sedan Limpan var en liten skruttunge och nu har hon själv fått barn och blivit mamma. Hur gick det till egentligen?



 
Morbror Wille och lilla Edith

 
 
En gruppis med Edit tillsammas med morbror, mormor & morfar



 
Stolt och glad mormor
 
Kunde inte låta bli att köpa med en bukett tulpaner även till mig själv. Passar bra med lite vårkänslor inomhus nu när de som tidigare i veckan gett vårkänslor utomhus bytts ut mot kyla och ruskväder.
 





Hoppas att ni alla kunnat njuta av dagen och haft någon form av fredagsmys.Trevlig helg!





fredag 20 februari 2015

Indra & hoppträning

Idag har det varit en bra dag på hästfronten. Maggie kändes super när jag red henne. Fick en sån härlig känsla, särskilt under galopparbetet. Blir glad men blev om möjligt ännu gladare när min grymt modiga och duktiga unge hoppade upp och red Indra idag.

Första ridpasset med henne sedan hon fått behandling hos veterinären. Vi började med att longera så att hon fick busa av sig lite. Wille red sedan en liten stund. Hon hade bra bjudning och var positiv så förhoppningsvis är vi på rätt väg.






 
 
 

När vi var klara med Indra fixade vi stallet lite kvickt innan vi åkte upp till ridhuset i Vollsjö med ponnyerna för hoppträning.

Harry var först ut. Tror det var en av deras bättre hoppträningar tillsammans. De tränade mest bana idag med tanke på att det är tävling nu till helgen. 
 
 

 
Powie däremot verkade inte vara lika på hugget. Hon var trött och seg så Wille fick kämpa hårt. Bara att hoppas på att hon taggar till på tävlingen.
 
 

 
Kände mig mer än nöjd med dagen när jag satte mig i bilen på eftermiddagen och styrde mot jobbet i Ystad för ett kvällspass.



onsdag 18 februari 2015

En lååång väntan är äntligen över

Glädjen var total när vi långt om länge fick smset, nu är hon äntligen ute lilla Edith. Känns helt fantastiskt underbart att vi har blivit mormor och morfar, jag och min kära man. Nu är hon här och vi kan knappt bärga oss tills vi får hälsa på dem. En ny liten familj har bildats. Just nu är livet gott!

Låt mig få presentera vårt första barnbarn, lilla Edith född den 17 februari.





Stort grattis till de stolta föräldrarna Limpan och Andy och lycka till med er lilla familj<3
 
 
Det var länge sedan jag skrev här på bloggen men varken tiden eller orken har infunnit sig. Har jobbat mycket och väntan på någon form av besked gällande min pappa tär. Det har inte hänt så mycket på den fronten, det ska till några fler undersökningar innan vi kan få besked om vilken sorts behandling som ska sättas in. Håller mina tummar hårt knutna för att det ska gå att bota....
 
Däremot har det hänt ytterligare en väldigt rolig sak utöver att lilla Edith är född. Jag har fått nytt jobb och ska börja där i mitten av april. Jag ska gå tillbaks till ekonomisektorn och jobba tillsammans med min pappa och bror. Något jag verkligen ser fram mot även om jag inte alls hade tänkt byta jobb. Trivs väldig bra på mitt nuvarande jobb och de nya arbetsuppgifterna jag har där. Men ibland blir det inte alltid som man tänkt sig, på gott och på ont.
 
Vi var även på återbesök hos veterinären med Indra idag och besekeden vi fick därifrån var väldigt positiva. Indra har svarat bra både på behandlingen och det arbete som vi gjort med henne. Tyvärr har hon tappat en framsko men så fort vi får ordning på det är det dags att börja rida henne igen. Ska bli så spännande.
 
Hoppas att ni alla får en bra dag och att ni som har sportlov kan njuta av lite ledighet. Själv har jag en "soft" vecka på jobbet. Jobbat dag måndag, ledig idag (förutom lite jobb på firman hemma), jobbar kväll onsdag och torsdag sedan långledig fredag- söndag så det känns som lite sportlovsledigt även för mig. Lyxigt att hinna rida på dagtid!

onsdag 4 februari 2015

Ovisshet

Just nu är nog ovissheten det som är värst. Tycker det är väldigt jobbigt när jag inte vet vad jag ska förhålla mig till. Brukar slänga mig med ordspråket, -gör som grodan lev på hoppet! Jaha, och hur lätt är det när det verkligen kommer till kritan? Skit svårt kan jag ärligen säga.







Försöker hitta positiva saker i tillvaron, har fått rådet av både min kusin och mina sysslingar som nyss förlorat sina föräldrar alldeles för tidigt att ta vara på tiden, de fick aldrig chansen. Ett råd jag verkligen tagit till mig. Mobiliserar om mentalt och försöker stuva om min tid.

Troligen kommer jag ha mina hästar längre tid än den tid min pappa har kvar här på jorden. Såklart hoppas jag på mirakel och att cancern går att bota så att han blir frisk igen. 

Willes ridning och tävlande med ponnyerna har fortsatt hög prio men min egen ridning och tävlande får komma lite i skymundan till förmån för umgänge med pappa.

Min önskan är att vi ska kunna göra en massa trevliga och minnesvärda saker tillsammans.

Såklart finns det ljusglimtar just här och nu i tillvaron, det är inte bara nattsvart mörker. Nedräkningen tills vi ska bli mormor och morfar har börjat på allvar, som vi längtar. 14 dagar kvar tills beräknad förlossning..............

söndag 1 februari 2015

En ljusglimt i en annars dyster tillvaro


Panik, hat, ilska och en stor hjälplöshet är känslor jag sedan i torsdags kämpar med att tackla. Tror jag har fyllt en hel pool med tårar.

I torsdagskväll när vi håller på att göra iordning hästarna för att åka på hoppträning ringer telefonen. Känner att jag måste svara även om vi är sena och har bråttom. Rösten i andra änden säger det jag absolut inte vill höra. När jag har lagt på luren känner jag snabbt hur allt snurrar runt i skallen på mig och jag får fullständig panik, skriker rätt ut som ett litet barn. Allt känns så overkligt, min pappa har cancer. Va fan... sånt drabbar ju bara andra!

Visst han är inte purung men 70 är ingen ålder idag. Cancer är en jäkla skitpest som bara går in och tar över allt utan att fråga om lov och dessutom är man helt maktlös. Jag brukar inte slänga mig med ord som hatar men i detta fallet känns det nästan som en underdrift. JAG HATAR CANCER! Har svårt att ta det till mig och tror inte jag riktigt fattat det än.

På något sätt lyckas vi fixa iordning hästarna och komma iväg på hoppträning. Ville inte avboka med tanke på att Wille skulle tävla i helgen. Vi torkar tårarna och bestämmer oss för att försöka fokusera på träningen.

Wille och Powie gjorde en kanonträning. Så imponerad över hur han lyckas ta sig samman och göra en sådan superbra träning trots chockbeskedet.


För mig och Maggie gick det relativt bra, känner mig mer än nöjd med tanke på omständigheterna. Vi jobbar fortsatt med gymnastik- och stärkande övningar.

Sedan beskedet i torsdags är allt bara som ett enda virrevarv av tankar och känslor, hoppas fortfarande på att jag ska vakna och att allt bara är en ond mardröm.

En ljusglimt i mörkret var dagens tävling. Årets första för Wille och hans ponnyer och framför allt debut med Harry. Startiden var ändrad från kl 9 till kl 8 och med tanke på att det är dryga timmens körning till Lillhagen var det bara till att ställa klockan tidigt, 04.50.

I första klassen, en lätt C startade han först med Harry. De gick in och gjorde en superfin runda, dubbelnolla. Gissa om jag var nervös.



Han startade sist i klassen med Powie. Om jag var nervös när han gick in med Harry så var det bara förnamnet i jämförelse med vad jag var när han och Powie gick in. Lyckan när han rider felfritt och är dubbelnolla även med henne har inga gränser. Vilken revansch! Så härligt att han äntligen fick pay back på allt slit han lagt ner. Duktiga unge.


 
 
Planen var redan från början att bara fokusera på att få bra rundor, rida på säkerhet och inte satsa på att få bra tid. Visst hade de varit roligt om de hade blivit placerade men nu kom han precis utanför placering med båda. För oss är dessa två rudor där båda ponnyerna är dubbelnollor högsta vinsten. 
 
 


Wille och Harry


Wille och Powie
 
 
För Powies del var det bara en klass som gällde men Harry gick även LB, Willes första LB. Harry var grymt taggad och blev lite stark vilket resulterade i ett pet och ett stopp. Förutom det så var det en fin runda och Wille var superduktig. Harry är ingen lättriden ponny och Wille har inte haft honom så länge. Han får sätta upp felen på lärokontot och kommer med tiden lära sig hur Harry fungerar och hur han ska rida honom i olika situationer. Tror att det kommer bli super med tiden när de lärt känna varandra lite mer. Wille är så glada för att Harry har kommit till oss.
 
Kan inte låta bli att säga att det var flera som berömde Wille och tyckte att han red snyggt och prydligt och att han var duktig. Blir så glad när både folk man känner och de man inte känner spontant berömmer ens barn. Denna dagen har verkligen fått Wille att växa flera meter.
 
 
Väl hemma igen och när stallet var fixat var det äntligen min tur att få lite terapi, bästa tänkbara faktiskt. Ett ridpass med min bästa Maggie. Vi började på ridbanan som fortfarande trots snöandet är mjuk och ridbar. M kändes sådär mjuk och fin redan från start. Om det inte vore för att jag hade massor av saker som skulle hinnas med hade jag nog suttit kvar där uppe på hästryggen än. Så härlig känsla fick jag idag. 




Avlutade med att skritta ut en runda
 
Hoppas att ni alla haft en härlig helg och ta hand om er och ge era nära och kära en extra kram <3